Jösses!! Men stolt!

I måndags var jag på utvecklingsamtal på Linus skola.. Det sas bara en massa bra. Han lyssnar på lärarna, han infinner sig, räcker för d mesta upp handen, duktig på att läsa, skriva bokstäver, matte, förstå, förklara så man föratår mm. Kommer inte ihåg allt hon sa. Han ligger före. Han skulle egentligen kunna börja i 2:an sa hans fröken. Roligt att höra.. Man blir ju så stolt. 

Igår fick man följa med sitt barn runt skolan och se vad som fanns att göra och så. Jag hittade Linus i karaoke rummet. 

Här sitter han bredvid sin vita bil som han har snickrat.

Här har han gjort en docka av en fingervante. 

Här har han ritat en lekpark och skrivit eget rim rim på sitt namn.. 

Så här ser Odebo ut, för alla er som undrar.. 

Sötnosen då.. 

Sen tog vi oss hemåt. Och när vi kom hem så såg våran entré ut så här:

Våran sida är då höger sida. Och d är sant, stenarna ligger där linjen ska vara. Men HALLÅ!!!  Grannen sa att det var för att hundarna inte skulle bita barnen. Hur kan dessa stenar skydda barnen undrar vi. Ja, Jag orkar inte ens skriva ner hela historien, men hon höjde t om rösten åt Linus när han skulle fråga hur han skulle komma it med sin cykel, kan säga att jag lacka ur då. För ingen talar så till våra barn.. Särskilt inte hon.. Det sluta med att hon gick in innan jag hann prata till punkt.. Jävla sur kärring. Ursäkta språket.. 

Idag har vi inte sett röken av henne, inte ens hört hundarna skälla, som dom alltid gör.. 

Jaja, fortsättning följer på d. Finns massor att säga, men ska inte hänga ut henne för mycket... 

Avslutar med en bild på våran trötta Kajsa!! 

Tack för mig, hej!